fredag 26 november 2010

Emmas bokhylla

Jättetrevliga Emma var här och åt biff och bearnaisesås och gjorde en intervju. Den går att läsa här!

Hej så länge

onsdag 17 november 2010

Baiskeli boy blir gravid

Vi har en kille som jobbar hos oss på söndagar. Jamali heter han. Han är stand-in för vår vanliga dagvakt/trädgårdsmästare/ poolskötare och bor i vanliga fall tvärsöver gatan där han sköter om ett obebott hus med tillhörande tomt. När han inte gör det reparerar han cyklar. Innan han hette Jamali hette han Baiskeli boy. (Baiskeli betyder cykel på swahili).

Jamali har en tjej. Hon blev gravid. Jag erbjöd mig att hjälpa till. Jamali såg på mig med bekymrade ögonbryn.

"Ja, alltså så att hon kan gå till doktorn."

Jamali såg fortfarande lika förbryllad ut.

"Du vet, att föda barn kan vara farligt", sa jag på min begränsade swahili. "Hon måste till en doktor och ta prover och sånt. Vart ska hon föda?"

Jamali nickade mot huset tvärsöver gatan. "Hemma", sa han och log.

"Nej, det ska hon inte", sa jag och log tillbaka. "Hon ska föda på sjukhus. Jag kan betala."

Jag väntade i någon sekund, men Jamali sa inget. Han såg bara obekväm ut och jag tänkte shit, nu har jag förolämpat honom. Hans stolthet eller hans förmåga att ta hand om de sina.

"Vi gör så här", sa jag och hoppades att jag inte hade trampat alltför mycket i klaveret. "Fråga henne vad hon vill. Vilket sjukhus hon vill föda på, och så kom tillbaka till mig."

Jamali nickade och lommade iväg. Det gick några dagar, men jag hörde inget. Så nästa gång jag såg honom gav jag honom 50,000 (ca 300 spänn) och sa åt honom att ta sin kvinna till doktorn. Jamali tog emot pengarna, men såg om möjligt ännu mer obekväm ut. Jag berättade alltihop för min barnflicka, Hadidja.

"Men varför blir han inte glad, Hadidja?" frågade jag frustrerat.

Hadidja skrattade. "Åh mama, han blir glad. Men han vet inte vad han ska göra med pengarna."

Nu var det min tur att se förbryllad ut.

"Han vet inte varför man behöver en doktor när man är gravid. Jag vet. Jag har fött fem barn. Men Jamali ... i hans by är det säkert ingen som går till doktorn."

Jag skakade på huvudet. Jag förstod ändå inte. Det var inte förrän några dagar senare, när jag läste i en rapport att åttio procent av alla tanzanier aldrig går till doktorn i hela sitt liv, som det började gå upp för mig. Åttio procent. I HELA SITT LIV! Det är en helt gigantisk siffra.

Och jag som tyckte att jag hade ansträngt mig, försökt förenkla så att han skulle förstå. Och ändå, ÄNDÅ, låg där i bakgrunden mitt antagande om att vi hade samma referensramar. Är man gravid går man till doktorn. Man kan dö av att föda.

Jamali hade ingen aning. Han har aldrig varit hos doktorn.