Nu är det bara tre veckor kvar tills lillkillen i magen beräknas komma. Och jag tänker: är det verkligen möjligt? Inte det faktum att det bor en varelse inuti mig som nån himla utomjording - det går nog aldrig att förstå - utan mer om det verkligen är möjligt att jag kommer att älska mitt andra barn lika mycket som jag älskar mitt första?
Många människor har barn. Många människor har flera barn. Jag är rätt säker på att de älskar dem alla. Jag är dessutom rätt säker på att jag också kommer att göra det, men just nu är det nästan obegripligt att fatta.
Nästnästa vecka ska jag gästblogga på Norstedts blogg. Efter det kan man vinna ett paket med tre pocketar, varav min är en. Jag länkar.
Hej så länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det går, jag lovar. Jag älskar mitt sjätte barn lika mycket som de andra. Det fiffiga med barn är att de är så oerhört olika varandra - om barn nr 2, 3...vore ungefär som ettan, fast lite blekare så kunde man tänka sig att originalet trots allt är bättre. Och trots den overklighetskänsla man har inför ett barn i magen (hur ska det se ut, hur ska det vara?) så är det alldeles självklart när det väl är fött att det inte hade kunnat vara annorlunda. Tycker i alla fall jag. Och förresten är bebisar något av det mest beroendeframkallande som finns!
SvaraRaderaSex barn! Otroligt. Och skönt att höra det du säger. Men jisses, jag säger det igen: sex barn! Finns det bragdmedaljer för sånt?
SvaraRaderaM
Jag tror att tricket med att ha flera barn är att inte intala sig själv att det är "jobbigt". Visst blir tillvaron inte direkt klosterlik, men jobbig är den inte. Myllret är ju så sprängfullt av kärlek och glädje att alla logistiska problem och sånt känns som lappri. Jag älskar att barn struntar blankt i vuxnas bekymmer och i stället äskar än det ena, än det andra! Och om man inte hinner gosa tillräckligt med dem när de är vakna kan man tvångsgosa med dem när de sover... Bara att få hålla i en liten hand eller smeka en sovande kind väger upp allt praktiskt strul med råge.
SvaraRaderaHej Marika. Ville säga grattis till ditt andra barn. Grattis till ditt första barn. Grattis till dig och din familj.
SvaraRaderaJag har läst ut Supernova och ville bara säga att det inte gick att sluta. Jag slukade upp hela boken, hela söndagen. Den är så himla bra skriven. Tack.
~V
Tack snälla Vana! Blir så otroligt jäkla glad av att höra det. Hoppas du gillar nästa också (även om det dröjer ett tag - har ju fått produktionsstopp ett tag eller vad man ska säga:)
SvaraRaderaOch Niklas, tror du har rätt. Det låter bara så ofattbart stort med sex barn. Vilket det ju förstås är. På en massa sätt, kan jag tänka mig. Bloggar du om sånt också eller mest om politiska saker?
M