Snacka om kulturchock när man kommer till Arlanda. Där stirrar alla på en med 1) den låtsasblyga och skämmiga "jag vet att jag borde men jag vågar inte för ingen annan vågar"-blicken, eller 2) "få se nu hur du klarar situationen SOM DU SJÄLV FÖRSATT DIG I, HA HA!"
Det är då jag har svårt för svenskar.
Britter ler artigt och undrar med lågmäld röst om de inte ska hjälpa till litegrann. Amerikaner ler brett och med blickar av beundran hjälper de dig oavsett om du vill eller inte. Åtminstone så ger deras uppmuntrande YOU CAN DO IT-ögonkast dig tillräcklig energi för att av egen kraft lyfta från flygplatsen. Eller nej. Jag överdriver lite.
Men i alla fall. Det var hursomhelst inte det jag skulle berätta.
Teso alltså. En morgon i förra veckan knackade han på dörren och pekade på sin vänstra kind. "Shida kubwa mama", sa han.
"Aj då", sa jag. "Tandvärk?"
Teso nickade och jag gav honom 20 000 shilling (120 spänn), varpå han knatade iväg till den lokala kliniken. När han kom tillbaka frågade jag vad de hade gjort. Han pekade på sin högra bakdel, sa "Aow, aow" och visade mig två pillerkartor med penicillin.
Hm, tänkte jag.
Nästa dag hade Teso fortsatt ont och gick tillbaka till doktorn. När han kom tillbaka frågade jag återigen vad de hade gjort. "De bytte medicin", sa han och visade mig nya pillerkartor.
"Men gjorde de inget åt själva tanden?" sa jag.
"Jodå", sa han och log. "De sa åt mig att byta tandkräm."
"Tandkräm?"
"Ja, från Whitedent till Colgate."
Herregud, tänkte jag och gick in och ringde den privata kliniken för att fråga var Dar es Salaams bästa tandläkare fanns. Nästa dag var Tesos tand utdragen och smärtan nästan borta.
Så kan det gå.
Kram på er
Marika
PS. Teso är killen längst till höger. Observera att han har ett linne som det står Kings på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar