söndag 20 maj 2012

Nedräkning...

Jaha. Nu är det avklarat. Först var det boken som skulle bli klar  och sedan tog Nordic Sports day över mitt liv i två veckor. Tennis och fotboll och tennis igen. Tills jag stukade foten. Då blev det inget mer sportande förutom ivrigt påhejande från sidkanten och ett glatt festande på lördagskvällen.

Så. Nu är det nedräkning. Med ens förändras fokuset drastiskt från att leva vårt vanliga liv i Dar es Salaam till att ... flytta. Saker som ska säljas. Hejdå-kalas som ska organiseras. Känslor som ska kännas. I fyra år har vi bott här. Det är en ganska lång tid.

Missförstå mig inte, visst ska det bli kul att komma hem. Det är bara det att just nu måste jag vara i det här. I sorgen. I melankolin. I saknaden jag snart kommer att börja känna. För visst har vi haft det bra. Kanske lite för bra. Jag är dörädd för att livet i Sverige kommer att bli stressigt. Ord som livspussel dyker upp, likaså ord som inredningsmagasin och melodifestivalen.

Det är inget fel på inredningsmagasin. Det är inget fel på att titta på melodifestivalen heller. Jag kommer alldeles säkert också att göra det när jag kommer hem. Med glädje dessutom. Nej, det jag är rädd för är att glömma. Vad som är viktigt, vad som spelar roll i livet och hur mycket vi tar för givet. Jag är rädd för att glömma Omari och Omari. Och Jerry (som uttalas "Jelly"). Och lillebror Baracka. De bor runt hörnet, de har ingenting, och de kommer och leker med mina barn varje helg. Vi ger dem så mycket mat vi kan. Hjälp, vad jag kommer att sakna dem.


Okej. Nu gråter jag en skvätt. Sedan fortsätter nedräkningen. Tio ... nio ... åtta ...

Kram så länge

1 kommentar:

  1. Jag känner igen känslan, det är otroligt svårt att säga adjö till sin vardag, även om man alltid innerst inne vetat att man skulle åka en dag....

    SvaraRadera