Snygg-Luke

Ibland smyger de sig in, psykopaterna. Oftast sker det när det handlar om män och potentiella flirtar. Det är som om min fantasi går igång på de där snubbarna som är lite för självsäkra, för arroganta, för knäppa. Så också igår. Snygg-Luke dök upp i handlingen och var inte bara snygg, han var dessutom oerhört självmedveten. Så då gick det som det brukar gå. Det tog stopp. För vart ska handlingen liksom ta vägen med en sån knäpping i följtåg? Jag fick börja om. Introducera en ny Snygg-Luke. Den här är också medveten, men inte lika medveten - också självsäker, men inte lika självsäker. Den här Snygg-Luke kan jag tycka om. Och handlingen går framåt.... Pust!

Hej på er

Regn!

Regnigt i Dar es Salaam idag. Här en av de handikappade killarna som brukar stå och be om pengar vid trafiklysen korsningen Ali Hassan och Hailie Selassie (han har ett halvt ben, syns inte på bilden). Lite blöt, minst sagt.

Hejhopp

Favorit-duka

Här är en bild jag tog av min favorit-"duka" i Dar es Salaam. Duka betyder affär och den här ligger på en bakgata till Kimweri avenue, på en liten plätt tvärsöver en kanal för regnvatten. Både affär och bro för att komma dit är så underbart skrangliga.



Hej på er

Det finns hopp...

... om livet. Så känns det idag: första skrivdagen på en himla massa dagar som jag ägnat åt tillfriskning efter den värsta bronkiten ever. Jag tror knappt det är sant. Ska fira lite lagom med att gå på budgetmöte för Nordiska skolan i Dar es Salaam:)

Något gott har i alla fall skröpeltiden fört med sig. Jag har fått en BETYDLIGT ökad förståelse för gamla människor som pratar om sjukdomar jämt och ständigt. När man mår riktigt kass har man för sjutton inget annat att prata om. Därför har jag varit tyst.

Men nu är jag tillbaka.

Kram på er

M

Intervju i Gazet

Emma som var här och åt bearnaisesås har skrivit en intervju i Gazet! Den handlar om att skriva och bo i Tanzania, och ni kan hitta den här. Annars är Tanzania så varmt att vi håller på att gå åt, alla längtar efter regn och efterföljande svalka. Dessutom är det uppbrytningstider; många expats gör sig redo att flytta till nästa postering och nästa land, medan alla vi som blir kvar känner oss förvirrade och funderar på vilka våra nya kompisar ska bli... Som tur var är det inte många av mina kompisar som försvinner. I alla fall inte just nu. Pust.

Snor och en halv sol

Det frodas i Dar es Salaam. Grodyngel, gräs, virus och bakterier. I trettigradig värme och nästan hundraprocentig luftfuktighet växer det mesta. Min influensa är inne på tredje veckan och jag vill SKRIKA av frustration. Fast det hjälper förstås inte. Det enda som hjälper är ACCEPTANS (bläh!) och att vila. Och kanske tänka en positiv tanke eller två.

Okej, det finns en bra grej med att vara sjuk. Man hinner läsa mycket. Den senaste veckan har jag klämt tre böcker och en av dem var Half of a Yellow Sun av .... Goodness. Namnet är komplicerat, Chimamanda Ngozi Adichie från Nigeria.

Jag har inte varit i Nigeria, men jag har varit i Ghana. Och ändå är det inte därför jag älskar boken. Den är bara så välskriven. Älskar språket och karaktärerna och så lär jag mig något om inbördeskriget på sextiotalet på köpet. Döimponerad är jag. Och så ung är hon! Vissa är genier, så är det bara (hej på dig Jonas Hassen Khemiri).

Annars brukar jag inte skriva så mycket om andras böcker, framförallt inte de mindre positiva sakerna. De finns ju alltid förstås - och jag har själv inget emot att få reda på dem - men ... jag vet inte. Kanske är det min totala respekt för någon som överhuvudtaget får ihop en bok som gör att jag avstår. Det är nämligen en bragd. Men det visste ni förstås redan.

När jag är sjuk kan jag inte skriva. Planera story, visst, men att gestalta? Nej. Det kräver en sån energi och fokus att om jag inte är pigg och klar i skallen så går det inte. Orden kommer inte, jag ser inte scenerna framför mig. Det känns som om jag har bomull i huvudet. Eller snor. Tålamod ska då utövas. Men vad gör man om man, som jag, begåvats med en väldigt liten dos tålamod i sitt genetiska startfält?

Skriker ut sin frustration, kanske. Och låtsas ACCEPTANS:)



Kram på er

Vatten

Ibland är Tanzania ... tja. Tanzania. Det är vattenransoneringar och elransoneringar på löpande band, ibland flera gånger om dagen. I helgen hade vi så lite vatten att vi fick duscha genom att bada i poolen.

Fast då ska man ändå betänka att vi har en pool. Det har inte barnen runt hörnet. Häromdagen kom de in för att leka och hamnade till sist på baksidan, där de i vanliga fall inte brukar vara. Av någon anledning satte min man på duschen bredvid poolen, kanske för att tvätta något (jag var inte med). Försiktigt frågade ett av barnen: "Samahani baba, naomba kuoga?" och när Tim nickade klädde de av sig snabbare än han hann sätta på duschen. Allihop. Och sedan stod de där, ett efter ett, och njöt av de ljumma strålarna som sköljde deras kroppar.

De har inte rinnande vatten hemma, än mindre än dusch. Det är det lätt att glömma bort ibland.

Kram på er