Kontakt

Ibland är det ensamt att skriva. Särskilt här nere, i Tanzania, där jag bor sedan snart ett och ett halvt år tillbaka. I Sverige hade jag skrivarkollegor som jag träffade med jämna mellanrum, och världens bästa kompis tillika skrivarcoach (som egentligen inte är skrivarcoach men råkar vara bäst på det ändå) – och räckte inte det så kunde jag ju alltid springa upp på förlaget, lukta på nyutkomna böcker, skvallra med redaktör och förläggare och känna mig som en ”del” av någonting.

Jag älskar kontor. Det är lätt att göra det när man inte måste gå till ett.

Jag har fått en holländsk väninna här nere. Hon har varit mammaledig i snart två år och innan vi träffades hade hon planer på att återuppta sina ekonomistudier. Nu skriver hon på sin första bok. Visserligen är hon gladare än någonsin och säger att hon är evigt tacksam för all uppmuntran, men ibland undrar jag ändå om det inte var av ren självbevarelsedrift som jag peppade henne att börja skriva. Herregud, jag behöver någon att praaaaata med!

Kanske är det därför som jag börjar med den här bloggen. För att känna att jag har kontakt, med Sverige och med mina medmänniskor, kollegor och läsare. För ni har faktiskt blivit några stycken nu. Otroligt, men sant.

Hej så länge