fredag 4 september 2009

Motstånd

Mitt huvud vill ha semester. Det händer ibland när jag avslutat en räcka kapitel och kommit fram till en slags milstolpe i berättelsen (ungefär vart 8-10 kapitel). Även om jag redan vet vad nästa milstolpe är och ungefär vad som ska hända till dess, så känns det som att börja om från början. Jag måste tänka ut sekvensen på allt som ska hända, komma på fler detaljer, väva in alla trådar och se till att inte någon tråd glöms bort och så vidare och så vidare.

Det är kul. Ibland. Men ibland vill hjärnan ABSOLUT inte gå dit. Och då kommer den stora frågan: ska jag lyssna på den eller köra över den? Är det här ett sådant läge där den kreativa intelligensen vet bättre än jag och behöver vårdas och lämnas ifred – eller är det här ytterligare ett läge där det är disciplin som gäller och det bara är att hugga i?

Temat i mitt liv. Kanske i mitt skrivande?

4 kommentarer:

  1. Jag brukar köra med något slags kompromiss. En liten paus på en eller två dagar kan vara behövligt, men tre dagar är redan lite för mycket. Det är så lätt att tappa kontakten med texten och sen krävs det så mycket energi för att få igång allt igen. Vill hjärnan pausa längre än så är det bäst att bara köra över den :-)

    Hur valde du att göra? Paus eller inte?

    SvaraRadera
  2. Hallå och tack för tips!

    Jag skrev ett nytt blogginlägg först:) Sedan högg jag tag i tänkandet, fast på stort ritpapper. Till vänster skrev jag var huvudkaraktären "är" i de två stora handlingstrådarna, och till höger ett slags schema över idéer per kapitel, fast i ganska mycket oordning... Tycker det hjälper om jag struntar i datorn ett tag. Har du provat det?

    SvaraRadera
  3. Jo, jag lämnar ofta datorn, speciellt om det riktigt kör fast sig. Jag brukar ta anteckningsboken med mig och sätta mig på något café och fundera lite. Jag har inte gjort så många scheman, men jag har ett fortlöpande dokument där jag "pratar" med mig själv och nästan dagligen (fast inte riktigt) funderar kring vad som skall hända. Det är 17 sidor långt just nu...

    SvaraRadera
  4. Ha, ha, ett sånt har jag också! Det brukar hänga med som en svans längst ner på kapitlet jag håller på med. Tills det blir för långt och får bo i ett eget dokument.

    SvaraRadera