måndag 12 oktober 2009

En vecka, en sida?

Okej. Jag behöver ett sätt att påminna mig om att arbetet går framåt när jag skriver. Det är därför jag har en excelfil där jag fyller i antal sidor och antal ord varje gång jag har avslutat ett kapitel. Det funkar skitbra – så länge det inte går för lång tid mellan kapitlen.

Som nu. Jag har hållit på med samma scen i en hel vecka. Och scenjäveln är bara en sida lång. Viktig visserligen (inledningen till nytt kapitel precis efter det att två personer precis kyssts för första gången), men ändå.

En sida på en vecka? Jag är rätt nöjd om jag skriver en sida om dagen (inklusive redigeringspill, jag är en sån som inte kan lämna en scen om jag inte är HELT nöjd med det jag skrivit). En sida om dagen är ungefär ett kapitel i veckan. Om boken ska bli, säg 70 kapitel, så betyder det att boken tar 70 veckor att skriva. Vilket i realiteten blir dubbelt så mycket, men det är fortfarande helt okej.

Men en sida på en vecka? Va fan, då tar det ju fem gånger så lång tid. Mer än fem ÅR????

Sådär kan jag hålla på. Det kommer förstås inte ta fem år. Men det kommer inte bara ta ett år heller. Och under tiden ska jag försöka sluta tänka så här…

3 kommentarer:

  1. Det där med en sidan om dagen ska jag ta till mig. Precis som du säger -det räcker för en bok om året. Min egen debutroman ligger fortfarande outgiven och dammar på förlaget. Förläggaren har haft mkt att stå i och en konsekvens av att jag bott utomlands så länge är att jag tyvärr skriver på svengelska ... Mkt korrekturläsning m a o. Nästa gång kanske jag försöker mig på Kevin-formen och blandar språken medvetet? Under tiden som jag väntar på att romanen ska släppas, sitter jag med mina två fackböcker. Det är ju en helt annan skrivprocess, mindre känsla och spontanitet, men stimulerande ialla fall. Och jag klämmer in fiktiva fallstudier så ofta det bara går -det är ju böcker inom terapi-genren. Oavsett vad jag skriver så är problemet ofta det du beskriver ovan; man simmar liksom runt bland orden ibland. Då och då med full kontroll, men ofta blir arbetsdagen till något man inte förutsett. Lycke till med ditt!

    SvaraRadera
  2. Ja, jag gillar ju språkexperiment. Har inte läst Kevins bok än (lite svår att få tag på i Tanzania:).

    Nåväl, hoppas den får komma ut snart! Och fackböcker tycker jag verkar som en perfekt kombination. Det är ju fortfarande skriva, men ändå en annan del av hjärnan som liksom kopplas på?

    Marika

    SvaraRadera
  3. Hej Marika! Hellre en sida i veckan än tio som sedan slängs. Det här med att skriva, det är väl inte kärnfysik.

    Och ha inte dåligt samvete, jag har inte läst din bok. Fast min hustru har det. Ser fram emot din, Sofie; får se vem som läser den hos oss, jag eller min hustru. Av någon anledning läser vi sällan samma böcker.

    -- Kevin

    SvaraRadera