Varför säljer en bok?

Håller på med en intressant diskussion på Facebook just nu angående Inga-Lina Lindqvists recension av Mari Jungstedts nya bok. Man kan väl säga som så, att Inga-Lina sågar den vid fotknölarna - eller ännu längre ner om det är möjligt. Varför säljer en bok? För att det är den nionde i en lång rad - och i den första, andra, tredje finns något som är intressant och spännande?

Vissa har per automatik något emot böcker som säljer bra. Det har inte jag, tvärtom. Jag gillar säljande böcker: ofta har de en bra historia, ett driv i berättandet eller intressanta karaktärer eller miljöer. Men såsom jag känner Inga-Lina har inte hon det heller. Hon är ingen kultursnobb som rynkar på näsan eller ryggar tillbaka om hon stöter på en bra historia.

Kanske är det som en viss Martin säger i diskussionen: att den underhållning som säljer mest är inte den som är 'mest' underhållande för någon, utan 'bredast' underhållande. "Det mest underhållande är det som känns personligt och intressant. Men då blir det ju också så att det en person tycker är personligt blir ointressant för någon annan, och därmed smalt."

Jag har funderat en hel del på det här i förhållande till min egen bok. Jag tyckte den var bred och underhållande, men såhär i efterhand kan jag tänka att så jäkla bred är den ju inte. Inte super-obred heller förstås, men ni fattar. Däremot verkar den vara djupt personlig för många (inte massan, men många) - jag har ju fått mängder av mejl som pratar om hur historien om Lisa berört och satt både tankar och känslor i gungning.

Just nu skriver jag ju på en uppföljare till Supernova och jag har ingen aning om hur smalt eller brett det blir. Jag måste följa Lisa och hennes utveckling dit den bär hän, oavsett bredd eller andra såna tankar. Men det är klart, någon gång ska ju serien om Lisa bli klar. Och då får man väl tänka ett varv till på det här...

Hej så länge

Liten, röd stuga

Vissa åker till Medelhavet och slår upp datorn med vackraste havsutsikten när de ska skriva. Jag åker till Dalarna och stänger in mig i liten, röd stuga:)

Glad sommar!

Ngorongoro

Solljuset som bryter sig genom molnen, den öppna savannen. Sjön som lyser vit av saltkristaller, flamingorna som ett rosa pärlband under bergen. Plötsligt kommer de, lejonen, passerar vår bil: fokuserade, målinriktade. De är hungriga, jag kan se deras revben.


De går mot dungen med vildsvin. En framför, smygande, en lite längre bak. Den sista gör en vid cirkel, går runt för att komma från andra hållet. Vildsvinen märker inget, det ser ut att fungera. Men så vänder vinden, ett vildsvin vädrar fara och inom loppet av några sekunder har de sprungit iväg. Lejonen har inte en chans. De är inte särskilt snabba, lejon.

Det visste inte jag.

Kram på er

PS. Jag har en grym video på när lejonen passerar bilen, men den kunde jag inte ladda upp. För dåligt bredband. Så ni får tänka er istället. (Det är därför jag inte har bilder närmare ifrån!) DS.

PS 2. Det blir så konstiga formateringar i blogger nuförtiden. Ber om ursäkt om konstiga mellanrum mellan stycken osv. Försöker fixa men går inte!

Snygg-Luke

Ibland smyger de sig in, psykopaterna. Oftast sker det när det handlar om män och potentiella flirtar. Det är som om min fantasi går igång på de där snubbarna som är lite för självsäkra, för arroganta, för knäppa. Så också igår. Snygg-Luke dök upp i handlingen och var inte bara snygg, han var dessutom oerhört självmedveten. Så då gick det som det brukar gå. Det tog stopp. För vart ska handlingen liksom ta vägen med en sån knäpping i följtåg? Jag fick börja om. Introducera en ny Snygg-Luke. Den här är också medveten, men inte lika medveten - också självsäker, men inte lika självsäker. Den här Snygg-Luke kan jag tycka om. Och handlingen går framåt.... Pust!

Hej på er

Regn!

Regnigt i Dar es Salaam idag. Här en av de handikappade killarna som brukar stå och be om pengar vid trafiklysen korsningen Ali Hassan och Hailie Selassie (han har ett halvt ben, syns inte på bilden). Lite blöt, minst sagt.

Hejhopp

Favorit-duka

Här är en bild jag tog av min favorit-"duka" i Dar es Salaam. Duka betyder affär och den här ligger på en bakgata till Kimweri avenue, på en liten plätt tvärsöver en kanal för regnvatten. Både affär och bro för att komma dit är så underbart skrangliga.



Hej på er

Det finns hopp...

... om livet. Så känns det idag: första skrivdagen på en himla massa dagar som jag ägnat åt tillfriskning efter den värsta bronkiten ever. Jag tror knappt det är sant. Ska fira lite lagom med att gå på budgetmöte för Nordiska skolan i Dar es Salaam:)

Något gott har i alla fall skröpeltiden fört med sig. Jag har fått en BETYDLIGT ökad förståelse för gamla människor som pratar om sjukdomar jämt och ständigt. När man mår riktigt kass har man för sjutton inget annat att prata om. Därför har jag varit tyst.

Men nu är jag tillbaka.

Kram på er

M